Förberedelsen är nyckeln

Tossan är hemma hos sig. Enligt uppgift går hon och trånar efter sin mammas föl. De går i hagen på andra sidan vägen. Försvinner de ur sikte så gnäggar Tossan uppgivet. Hon vill nog bli mamma. Tror hon hade blivit en toppenmamma men man ska inte avla på en häst med sådan allergi som hon har. Tyvärr.

Mitt hästliv begränsar sig till diverse domaruppdrag eftersom den nya häst jag började hjälpa till med visade sig vara halt. Jättetråkigt, för hästen och hästens ägare framförallt. Jag har varit iväg och dömt ponnydressyr två gånger senaste veckorna. Jag är jätteimponerad av barnen som lyckas lotsa sina envisa små hästkompisar så fint, jätteimponerad av deras fokus och vilja. Men så ser jag vissa punkter där det brister nästan rakt igenom. Ryggningar är en sådan. Det är ytterst sällan man ser en riktigt bra ryggning. De blir sega eller hastiga, hästarna kryper antingen ihop eller går mot hand (det gör förresten de flesta hästar redan i halterna). Varför? Kan det vara så att man bara tränar ryggning någon dag före tävling? Att ryggningen inte är ett normalt vardagsinslag i ridningen? Dumt egentligen, för det är en rörelse som kan läggas in överallt, både på banan och ute i naturen, och som dessutom gör hästen mer uppmärksam för ryttarens hjälper.

Nästa brist är skänkelvikningar. 99% slänger in sin häst/ponny på diagonalen, helt utan förberedelse, och hoppas att skänkelvikningen ska flyta. Det gör den inte. Skänkelvikningen börjar i hörnet. Stäm av, gör hästen uppmärksam, forma och ställ. Vänd sedan in på diagonalen, ställ om, flytta åt sidan. Förutom att öka sannolikheten för en bra skänkelvikning så har man också plockat poäng i just förberedelsen och inledningen. En 7:a istället för en 6:a? Eller kanske tom en 8:a?

Tossans dagbok blir I huvudet på dressyrtanten

Tossans ringorm är botad, hon ska hem till sitt till veckan. Genomgång väntar och efter det vet jag inte vad som händer med henne. Den som lever får se.

Jag rider en något tryggare häst några dagar i veckan istället. En äkta dressyrvalack, brun, stor, snäll och ängslig utbildad upp till men inte startat i MsvB. Det är väldigt kul att få rida skolor och göra byten igen. Det var längesedan... Typ 15 år. Snällmans matte är, precis som jag, nyfärdig Lättklassdomare i dressyr.

Samtidigt är jag ute och dömer en del. Igår var det ponnydressyr. Ponnypremiär för min del faktiskt. Jag tycker det är fantastiskt kul att döma men samtidigt krävande. Full koncentration på ekipaget, bara någon sekund för att bestämma vilket poäng rörelsen ska ge. Vara rättvis och positiv. Varje gång jag dömt tycker jag att jag varit väldigt snäll. Att jag hellre friat än fällt. Och varje gång jag tittar på resultatprocenten blir jag nedstämd för det ligger så lågt. Jag måste bli ännu mer positiv, godkänna mer, ge överpoäng oftare. Så säger en röst: Men i en Lätt A, inte kan du godkänna en rörelse där varken takt eller form finns? Det är ju det grundläggande i bedömningen. Nej, jag kan inte godkänna en rörelse utan takt och form, men jag kan sätta 7:or istället för 6:or där takt och form finns. Det kan jag.