Mitt hästliv begränsar sig till diverse domaruppdrag eftersom den nya häst jag började hjälpa till med visade sig vara halt. Jättetråkigt, för hästen och hästens ägare framförallt. Jag har varit iväg och dömt ponnydressyr två gånger senaste veckorna. Jag är jätteimponerad av barnen som lyckas lotsa sina envisa små hästkompisar så fint, jätteimponerad av deras fokus och vilja. Men så ser jag vissa punkter där det brister nästan rakt igenom. Ryggningar är en sådan. Det är ytterst sällan man ser en riktigt bra ryggning. De blir sega eller hastiga, hästarna kryper antingen ihop eller går mot hand (det gör förresten de flesta hästar redan i halterna). Varför? Kan det vara så att man bara tränar ryggning någon dag före tävling? Att ryggningen inte är ett normalt vardagsinslag i ridningen? Dumt egentligen, för det är en rörelse som kan läggas in överallt, både på banan och ute i naturen, och som dessutom gör hästen mer uppmärksam för ryttarens hjälper.
Nästa brist är skänkelvikningar. 99% slänger in sin häst/ponny på diagonalen, helt utan förberedelse, och hoppas att skänkelvikningen ska flyta. Det gör den inte. Skänkelvikningen börjar i hörnet. Stäm av, gör hästen uppmärksam, forma och ställ. Vänd sedan in på diagonalen, ställ om, flytta åt sidan. Förutom att öka sannolikheten för en bra skänkelvikning så har man också plockat poäng i just förberedelsen och inledningen. En 7:a istället för en 6:a? Eller kanske tom en 8:a?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar