Jag tror jag hittat svaret. Inne i stallet, på gången. Tossan flaxade runt och kunde inte stå stilla. Försökte hela tiden klia svansen. Hon har problem med sommareksem, det visste jag, men var det kanske värre än uppfödaren trott? Kunde det vara en allergi med klåda så svår så hästen nästan kröp ur sitt eget skinn? En klåda som blev värre när hon blev varm? Efter den insikten började jag klia henne så snart hon blev orolig. På svansroten. På manken. Och Tossan blev helt lugn. Stod stilla och bara njöt. Jag utnyttjade det på banan med. Behövdes inget godis för att berömma. Jag behövde bara klia manken.
Efter några dagar verkade Tossan ha funnit sig tillrätta. Hon är inte alls så tossig längre. Det går alldeles utmärkt att leda henne utan kedja (den var nödvändig första turen hon var hos mig) och hon verkar mycket mer harmonisk. Longeringen går bättre och bättre, inga tvärbromsningar alls senaste dagarna. Jag börjar tycka riktigt mycket om henne. Dessutom är det svårt att inte falla pladask för en häst som svarar med en högljudd gnäggning och kommer galopperandes varje gång man kommer ut till hagen för att hämta henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar