18 juli: Uppe utan problem

Anna, stallägaren, hörde talas om mitt misslyckade uppsittningsförsök och erbjöd sig hjälpa till och hålla Tossan. Jag linade först. Tossan travade snällt. Så bad jag om galopp. Tvärbroms. Anna var redan på banan och jagade på henne framåt samtidigt som jag höll i. -Typiska unghästfasoner, sa hon. Efter tre jakter med bajsplockaren i högsta hugg galopperade Tossan hur bra som helst på en cirkel runt mig. Hon visade sig dessutom ha en riktigt trevlig galopp. Det har varit svårt att bedöma hennes gångarter tidigare. När jag provred henne var hon spänd som en fiolsträng och när hon sedan kom till mig första gången var hon halt.

Så blev det dags för uppsittning. Anna höll i, jag ställde fram den gamla trädgårdsstolen som tjänar dubbelt som instruktörsstol/uppsittningshjälpmedel, jag kliade Tossan på manken (fungerar nästan som hypnos, så gott så man bara dånar tycker Tossan) och satt upp. Inte mista lilla protest. Jag skrittade en bit, och började trava under lättridning. Noga med att inte inverka för mycket. Bara sitta stilla med mjuk hand. Efter några varv sökte faktiskt Tossan stöd på bettet och visade vilja att gå i form. Hela tiden kliade jag henne på manken då och då. Anna frågade om jag tänkte galoppera idag? Nähej! svarade jag. OK, sa Anna, då tycker jag du sitter av och sitter upp igen. Bara för att vänja henne. Från marken den här gången. Sagt och gjort (Anna är min första tränare och respekten sitter i, trots att det var längesedan. Jag var 10, Anna 14.), jag kliade manke och satt upp. Från marken. Det gick finfint det med. Red tillbaka till stallet och satt av där. Så nöjd med Tossan! Så nöjd med mig själv! Så bra att Anna finns och pressar mig!